Det liksom stämmer inte
Tänk att en planerad pluggdag om inte helt så i alla fall till hälften kan gå åt skogen på grund av småsaker. Här har vi suttit i Borås, i skolan, i stort sett varje dag och varit jätteduktiga. Sen återstår bara att skriva skriva skriva, och jag åker hem. Planen går ut på att jag ska gå upp klockan åtta, äta frukost, och sedan komma igång. Jag vet att det är genomförbart, om det inte händer något oförutsett.
Utanför min dörr ligger katten. Han är ju så himla söt och go. Vi går nerför trapporna. Katten Tusse stannar mitt i trappen och stirrar ut genom förnstret. Vill gå ut. Går ut. Kommer in igen. Äter, vill gå ut igen. Väl ute går han med raska steg iväg. (och "raska steg" är inget katten Tusse ägnar sig åt i vanliga fall) Bäst att man sätter på sig lite mer kläder och går ut och kollar läget. Kan ju vara en inkräktare på tomten. Så jag går ut till katten. Katten blir modigare. Tillsammans patrullerar vi området (dvs, bort till garaget, bilarna, förrådet, verandan). Svansen är väldigt fluffig. Han vässar klorna lite. Inga inkrätare syns till, så han går på toa istället. Sen far han med en himla fart mot ytterdörren. Där sätter han sig och väntar på att jag ska öppna. In och upp i trappan, där fläkten blåser varmluft.
Allt är lungt (tills vidare).
Och min pluggdag har hamnat helt snett.
