Knack knack

Sedan januari 2009 när jag flyttade in in min studentlägenhet har det knackat på dörren sammanlagt en gång. Då var det grannen mitt emot som bad om ursäkt för att han inkräktat på min tvättid.
Omtänksamt.

Men det var det här med fest i korridoren. Sånt händer när man bor i en studentlägenhet (vanligtvis torsdagskvällar). Grejen med just min korridor (möjligen fler, jag vet inte) är att det inte bara är någon som har fest. Dom har bokstavligt talat fest i korridoren. Fine, så länge jag inte försöker sova kan dom ju få väsnas.

Men ikväll räckte det inte med det.
Nej, idag skulle det knackas på dörren.
Två gånger
.
Första gången, öppnar dörren. Möter blicken hos någon som gissningsvis haft en öl i handen i en sex, sju timmar. Blicken är sådär lagom ofokuserad, och det hörs att det krävs lite för att tala tydligt. Flyttar blicken till höger, och den personen har väl hållt jämna steg med den första. Får frågan om jag tagit någons, oklart vems, Chelsea-tröja.
Förlåt?
Jag?
Tagit en Chelsea-tröja? Förvisso såg jag den i en hög på golvet när jag gick ut med soporna, då tog jag ett stort kliv över den. Men jag skulle aldrig peta på den frivilligt. Så nej, tyvärr. Jag stänger dören.

Ungefär 1 minut senare kanckar det igen.
Då ber dom om ursäkt för att dom stör. Och om dom gör det, så ska jag ta det med min granne. Visst. Jag lovar att jag ska ta det med min granne vid tillfälle. Då kommer dom plötsligt på, att vi har ju aldrig träffats! Hm, nej, det har vi ju inte... Presentationer, jag minns ett av tre namn. Och återigen, eventuella klagomål ska jag ta med min granne. För säkerhets skull bokstaverar dom hans efternamn. Sedan lutar sig en av dom fram och kisar mot namnskylten som sitter brevid min dörr. Ja, jo, eftersom namnet står där, så måste det vara mitt. Vilken slutledningsförmåga. Ungefär i jämförelse med femåringar. Det är även ungefär så det känns att prata med dom. För man måste tala tydligt. Och långsamt.
Och faktist, för första gången i mitt liv, var det någon som försökte skämta om mitt efternamn.
Jag tror inte att jag såg så road ut.
Jag ska ta det med min granne...


Skriv något!

Kommentera inlägget här:

Vem är du?
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (det är bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0