Up is down... and down is up!
Tyvärr, får man väl säga. Det här gäller mer än att soluppgångar kan vara solnedgångar. Det gäller även vägar, stigar och andra ställen där landskapet inte ser ut som en platt savann med enstaka grästuvor.
Om jag kunde skulle jag snurra jordklotet så att jag enbart behövde ta mig fram på raksträckor och i backar som inte lutar uppåt. Jag har hittat motionsspåren uppe vid Kypesjön. Inte visste jag att jag saknade skogen så mycket, men det är himla trevligt där. Om man bortser från alla backar. Dom är verkligen störtjobbiga. För att inte tala om vägen dit. Upp, upp, upp. Sen är man så trött i benen att man stapplar fram, när man väl ska ner, ner, ner igen.
Och Kypesjön är en annan sak vi borde diskutera. Definitionen av "sjö" behöver nog ses över. Vänern är en sjö. Vättern är en sjö. Fan, Infjärden är en sjö. Långsjön är en sjö. Kypesjön är lika lite sjö som Hultasjön. Vi snckar pölar här. Min granne hemma har grävt stora hål i marken, som är vattenfyllda. Jag tror att dessa går under benämningen "damm". Jag tror banne mig att dom är större än dessa pölar.
Herregud, det är som att jämföra Viskan eller Norrtäljeån med Amazonasfloden.
Okej, inte riktigt så stor skillnad kanske. Men nästan. Det bästa av allt är att folk fiskar i dessa pölar. Undrar vad man får för fisk?
