Lummelundagrottan
Eftersom jag inte verkar vara kapabel att studera för tillfället och heller kan bestämma mig för om jag ska blogga om katten eller det där om kantarellen, så tar jag och berättar om Lummelundagrottan istället.
Lummelunda är en plats som alla borde besöka och uppleva om man någon gång hamnar på Gotland. Och nu syftar jag inte på det här med att kliva in, titta upp i taket, konstatera att det är kallt, lyssna på guiden med alla andra turister och sedan gå därifrån. Nej nej. Man måste ju göra Grottäventyret!
Ja. Jag tror att det tog i runda slängar 3 timmar där nere i mörkret. Jag var där med min pappa 2005. Det är verkligen en upplevelse. Till att börja med måste man var minst 1.60 lång eller hur det nu var. Annars kommer man dels drunkna i stövlar och den overall man måste ha på sig. Gör man inte det så kommer man ändå bli rätt blöt, eftersom grottan innehåller vatten, som ganska ofta når ganska långt upp över midjan.
Första sträckan började där turistvarianten slutar. Ner i en ytterst vinglig liten jolle, för att sedan krångla sig ur den 2 minuter senare och bli strandsatt på en liten hal sten i vattnet. Nu är det mörkt. Riktigt mörkt. Sedan över till en anna sten. Med oss var ett antal personer och två guider (alltså, vilse i lummelundagrottan skulle man ju kunna drömma mardrömmar om...), varav den ena en tjej. Om man bortser från henne, så var jag den enda tjejen. Aldrig har jag väl hört "damerna först" så många gånger på så kort tid!
Att kravla runt i detta hala, blöta, fuktiga och stundtals lertäcka berg är en väldigt speciellt känsla. En ficklampa är en väldigt liten ljuspunkt när det är så väldigt mörkt. Man fick göra sig en egen lite lerfigur på ett ställe. Kruxet var att man skulle krypa in en liten gång. Fine. Det knöliga var att ta sig ut igen. Men att ta sig fram var i allmänhet nästan ännu svårare. En av anledningarna var så klart att det inte var så högt i tak på alla ställen. I övrigt vet väl alla på ett ungefär hur smidig man känner sig i gummistövlar och en overall (typ en sådan som fiskare brukar ha). När halva tiden gått satt vi oss och tog paus. Vi bjöds på små chokladkakor att mumsa på i det kompakta mörkret.
Sedan var det dags att bekanta sig med känslan att blint lita på någon, bara för att du inte har nåt val. Föreställ er följande: Du står i en väldigt mörk grotta. Då står med vatten nästan upp till bröstet. Du har inte den minsta chans att se dina fötter, och därför inte heller vad som finns framför dig. Då säger guiden: "Här framme är det ett hål, ta bara ett stort steg rakt fram". Jaha. Vi ska alltså ta ett stort steg rakt ut i tomma intet? Vad är ett stort steg? Min pappa har troligen ett större stort steg än vad jag har. Du har ingenting att hålla i dig i. Hålet finns där. Det är ju inte så att det inte vore möjligt att simma där om man skulle råka trampa ner i hålet. Men det skulle vara himla jobbigt att ta sig vidare med en vattenfylld overall.
Nästa steg blev att kravla sig upp på en ca 50 bred liten avsats, så att man hamnade ovanför vattenytan. Till vänster var det bara svart vatten. Sedan, högst upp på denna lilla avsats, skulle man vända på sig, och liksom, "svinga sig över" (i samma veva hamnade man i vattnet igen), till andra sidan, ta tag i kanten där, och liksom få in kroppen under andra sidan, för det var där man skulle placera fötterna. Plättlätt. Det vill säga, om man har tillräckligt långa armar för att kunna ta tag i andra sidan. Det var vid den här punkten som de två lite yngre killar som var med blev aningens blöta.
Och sådär fortsatte det. Sätt fötterna där, det finns ett hål här, där borta kan man inte komma längre, och så vidare.
Allt som allt var det jätteroligt, och man fick så klart ett diplom efteråt.
Alltså, alla som inte gjort det här, åk dit! Ner i grottan! (Med undantag för er som är: typ under 160 cm, inte kan simma, har anlag för klaustrofobi, ogillar mörker, inte besitter ett visst mått av smidighet, eller bara är allmänt fega.)
Fast jag hörde att dom ställde in en del i år, det hade nämligen regnat på ön, och grottan va liiiite för vattenfylld för att man skulle kunna genomföra denna långa grottpromenad...
