HOFFIS

Jag firar idag, för idag, just nu, gör jag inlägg nr 100 här! Detta ska firas med lite sanningar.
För några månader sedan läste jag i blogg, vars.... "skribent", läst i en annan blogg, att alla seriösa bloggare måste ha ett 7 sanningar-inlägg. Kanske det här med "seriös" är en överdrift, men jag har ju en blogg och jag skriver ju beviserligen i den. Inlägg nr 100 firas alltså med 7 sanningar. Om mig. Med största sannolikhet har ni som läser det här koll på de flesta av dom, men kanske kommer det något nytt.

7 sanningar om Hoffis (utan någon sorts "inbördes ordning"):

1. Jag tycker att björnar och spindlar är ytterst obehagliga.
Jag skulle inte kalla det för en fobi, inte i fallet björn i alla fall. När jag var liten var jag livrädd för dom. Trodde att dom skulle låsa upp dörren, gå upp för trapporna, öppna dörren till mitt rum och... ja, jag vet inte, äta upp mig. Och då kryllar det inte precis av björnar på Rådmansö. Och om det gjorde det så skulle dessa troligen inte bete sig sådär.
Angående spindlar... jag kan hantera små spindlar. Jag kan hantera "pappa-långben"-spindlar. Jag tror att jag skulle kunna hantera en vilsen, lurvig spindel modell större (främst med tanke på att den måste hör hemma någonstans, och det är inte hos mig, och dessutom skulle det vara fullt rimligt att... ringa någon, om det skulle inträffa). Vad jag inte kan hantera är spindlar av modell "husspindel". Dom är mörka, hårda, äckliga, har långa ben (som alltså inte är som benen på en "pappa-långben"-spindel") och spinger fort. Nämnde jag att dom var äckliga? Dessa får mig att backa. 1 meter bort är inte att betrakta som ett säkert avstånd. Dessa tar man livet av med hjälp av A) en flugsmälla, eller B) en dammsugare. Allt annat innebär att man kommer för nära. Och det här gäller dom flesta spindlar av "husspindel"-storlek.

2. Jag vill skriva en bok.
Det vill jag faktiskt. Jag tror jag skulle tycka att det var roligt. Jag gillar att skriva. Problemet är att jag helt verkar sakna den sorts fantasi som behövs för detta. Det är ett problem asså...

3. Jag ogillar höjder och att vara under markhöjd.
Med vissa undantag. Jag har inga problem med 10 meter, uppe på ett tak eller nåt. Jag har inga problem med 10000 meter, t.ex. i ett flygplan. Den kritiska höjden är där emellan. Typ på en balkong på sjätte våningen och så.
Jag ogillar även tunnelbanor. Det är ett bra sätt att ta sig fram, men det är mörkt, skakigt, instängt och konstig luft med vädligt mycket ovanför mitt huvud. Vad jag däremot gillar är att krypa runt i Lummelundagrottorna. Jag kan berätta om det en annan gång om ni vill.

4. Jag vill klippa mig kort.
Ganska fånig sak, men jag vill fan klippa av mitt hår. Jag erkänner även glatt att jag är för feg för att göra det. Jag gillar nämligen att ha långt hår också och misstänker att jag i svaga stunder skulle gråta för att jag klippt av det. Dessa båda viljor är onekligen ett problem som är svårt att hitta en lösning på.

5. Jag anser mig vara ganska punktlig och stör mig på folk som inte är det.
Ex 1: Säger man "kl 19" är det klockan 19 som gäller. Det innebär någonstans mellan 18.55 och 19.15.
Ex 2: "Runt kl 19" ger lite större frihet, och då gäller att infinna sig mellan 18.45 och 19.15
Blir man tidigare, och framför allt senare, så ringer man INNAN sagt klockslag för att meddela detta.
Det här är inte förhandlingsbart. Det här borde finnas definierat någonstans. Det värsta jag vet är "kom efter kl 19". Jag avskyr att få sådana direktiv, men det innebär i så fall att man (eller jag i alla fall) är där senast en halvtimme efter den tiden. I krisfall senast kl 20.

6. Jag är kräsen med mat. Sägs det.
Jag tycker ju inte det. Jag anser det vara fullt rimligt att hålla sig till den mat man vet att man tycker om. Jag avskyr när folk försöker övertyga mig om att jag inte kan veta om jag inte smakat. Jag har testat det en gång i lågstadiet och fick men för livet. 10 år senare klarade jag fortfarande inte av att gå in i matsalen när samma rätt serverades, och jag skulle inte gör det idag heller. Jag har ingen önskan att "lära mig" äta svamp, för jag tycker inte att det luktar särskilt gott. Det kan funka i såser, men inte annars. Jag har heller ingen önskan att börja äta sushi, för jag har ingen anledning att äta rå fisk. Har vi verkligen inte kommit längre, liksom?
Men nej, jag undviker helst pizza också. Men jag kan faktisk äta en om det krisar.

7. Jag är en typisk tjej när det kommer till shopping. Nästan.
Ja, för det mesta. Det här innebär att jag älskar att köpa skor och väskor, för inte kan man väl få för många? Däremot är det så att jag i det närmaste hatar att köpa jeans. Det är verkligen dötrist. Och jag har ingen som helst förklaring till varför. Jag menar, shopping är ju shopping, eller?

Ja, det där var väl 7 sanningar om mig. Jag tackar och förbannar den person som kom på den här idén. Fler än sju sanningar skulle vara svårt att komma på, samtidigt som jag känner att dom här sju var både en och två för många...

Men nu kom jag på en till bara för det. Mina föräldrar hittade mig under en kantarell i skogen när jag var liten. Det visste ni inte. Men det är sant.