HOFFIS

Var är Knytt när jag behöver henne? Jag kunde nästan höra henne säga "Andas Hoffman, andas", när jag klev in i Knallerian för att påbörja dagens jeansjakt. Att jag lyckades hitta jeans är i sig ett under, men det hör inte hit.

Mot min vilja beundrar jag den här staden jag befinner mig i. Beundrar, notera att det inte innebär att jag "tycker om den". Denna fotbollshysteri är lite charmig. I och med att det bara finns ett lag så är inte invånarna egentligen splittrade, även om det naturligtvis finns en och annan som håller på något annat lag. Dom syns dock inte så mycket. Hemmamatcher annonseras på stora tavlor, Anders Svensson och James Keane (tror att han stavar så) blänger på en från stora bilder när man är i Knalleland.

Det ä helt klart att jag borde börja läsa BT eller besöka Elfsbrogs hemsida (ve och fasa!), med syfte att ta reda på var jag INTE ska befinna mig.

Som idag. Mitt svartgula sinne sa mig redan innan jag klev in i Knallerian att här är det något som inte stämmer. Tittar lite åt höger. Försälning av allt en Elfsborgs-suporter kan tänka sig behöva. Typ. Även biljetter till NÄSTA säsong. Tydligen en bra fars dag-present. Jo, om man har en far som är Elfsborgs-suporter, visst. Hur som helst. "Det här kan jag överleva", var min tanke. Tittar rakt fram. Jag är långt ifrån tillräckligt bra koll för att känna igen Elfsborgsspelare, men jag vet när jag ser dom. Tre stycken tror jag det var. "Överlever jag det här då?". Jo, attans, dom är ju bara här, det kan ju knappast bli värre än vad det redan är. Svänger åt vänster som jag brukar göra, för att ta varvet medsols, som vanligt. Jodå, det kunde bli värre.

Där satt ju James Keane. Attans. Går fort förbi och flyr in i närmsta affär och försöker få tag på min pappa och berätta att jag mår lite dåligt. Människan går inte att få tag i. Attans igen. Hittar ett par jeans och går hela varvet, fort, bara för att se efter hur det egentligen ser ut.
Fler halsdukar och tröjor. Kostymnissar i Elfsborgshalsdukar (dom har säkert en viktig roll i föreningen, eller nåt) skakar hand med folk. Vuxna och barn, pensionärer och barnvagnar. Vilken strålande Elfsborgsdag. Just det, där i hörnet fanns ju Anders Svensson och två till (jag stör mig verkligen på att jag inte känner igen folk, jag får styra upp det till nästa säsong). Sen har vi Teddy Lucic där ja. Och Ishizaki. Hm, en målvakt också. Ja, och så förstås alla andra. Jag sprang nästan ut genom dörrarna.

Skickade ett sms till min kompis Sara och upplyste om att det fanns bra och mindre bra dagar. Mindre bra dagar är dagar när man råkar ut för sådant här. Hade jag varit förberedd hade det känts bättre. Fick ett svar som inleddes med "Snälla säg att du hade din AIK-halsduk på dig!". Hm, nej, jag hade ju inte det. När det är över fem grader ute blir den så himla varm, speciellt om man ska gå runt inomhus. Men...

Jag är ju jag. Och jag bor ju ganska nära. Ni vet vad som kommer va?

Sagt och gjort. Kalla mig dum. Kalla mig rebellisk. Eller kalla mig bara modig. Möjligen kaxig. För visst sjutton återvände jag till min lägenhet och bytte min ljusblå tunna sjal mot en betydligt tjcokare AIK-halsduk. Jag hade bestämt mig för att ta ett varv till därinne. Trots att jag egentligen inte hade något ärende dit.

Utan denna i Borås sällsynta halsduk är jag ganska anonym. Med den på mig är jag, för andra, någon helt annan. Jag gick det varvet motsols. Ska man demonstrera så ska man göra det ordentligt.

Jag hann knappt in genom dörrarna förrän jag noterade att den första personen hade upptäckt vad jag hade runt halsen. Jag gick ett varv inne på Glitter (utanför satt bland andra en viss Teddy Lucic). Jag svär på att jag hörde en liten kille på tolv år säga "kräk". Eller möjligen var det "AIK-kräk". Men det är ju av mindre betydelse, eftersom det visar att halsduken verkar ha effekt (även om det där är ganska ohyffsat, jag kan inte hjälpa att jag inte är född i Borås, och jag kallar inte andra för "kräk", även om jag kan rynka lite på näsan ibland. Men det gör jag ju med glimten i ögat). Ner för trapporna. Är ganska säker på att Anders Svensson såg den. Vem det nu var som satt längst ut till vänster, såg den garanterat. Förbi alla halsdukar, James Keane och ut genom entrén. Mission Completed och gladast var min Sara tror jag, som fick den första rapporten. 

Det finns vissa känslor som automatiskt ska komma när man är AIK:are. Vi ska till exempel starkt ogilla IFK Göteborg. Jag hatar inte IFK. Jag har ingen anledning att hata så många människor jag inte känner. Det är väl hatet (eller okej, dessa "väldigt starka känslor") som gör att folk får denna knäppa längtan efter att slå på varanda, och det finns väl ingen som tycker att just dne delen av sporten är den bästa.
Jag har heller inget som helst emot Elfsborg. Det är bara det att jag inte är fotbollsneutral, min halsduk här i Borås är svart och gul. Inte gul och svart.
Därför, för att det här inte ska utvecklas till någon moralpredikan, vill jag bara säga en sak till.

Jag lyfter på hatten för Borås stad. Jag lyfter den för charmen och "folkligheten". Att hela föreningen verkar befinna sig i Knallerian för att sälja halsdukar, tröjor och biljetter till nästa säsong. För att spelarna sitter där, svarar på frågor, skriver autografer och ställer upp på bild. Även om detta bara är PR. Det har faktiskt ingen betydelse. Dessutom tror jag att dom tycker det är ganska roligt. Grattis till tredje-placeringen. 

Rackarns, nu är det inte ens tre timmar kvar till cupinalen. Jag börjar bli så där nervös igen. Precis som förra helgen...  

(ber om ursäkt för eventuella stavfel och/eller konstiga formuleringar, jag orkar inte läsa igenom det eller ta reda på om jag stavat Keanes namn rätt...)