HOFFIS

Dom här åren är på ett ungefär tänkt att motsvara min tid på mellanstadiet...

Jag tror att det var här jag började bli förbannad när jag fick födelsedagskort av mina vänner som det stod "Happy Valentine" på. Att korten fanns att hämta gratis på H&M gjorde inte saken bättre.

Det var väl här jag kanske slutade hata fotboll och faktiskt började spela det. Vet inte riktigt hur det gick till, men det slutade ju med att jag var den av oss som började som höll på allra längst. Vi var väl aldrig särskilt bra. Men vi försökte i alla fall.

Vi gjorde små utflykter med klassen och jag minns en övernattning på Fejan. Vi skulle bo på vandrarhemmet. Det var okej, men kvällsturen bort till gamla sjukhuset var lite mindre okej. Att titta in där var som att titta in i en skräckfilm. Det var ju inte massor av blod och grejs, och jag tror att det vi såg dessutom var köket. Men gamla maskiner och grejs i rostfritt stål får fantasin att skena iväg lite när platsen liksom varit tillhåll för obotligt sjuka människor... typ. Att natten sedan var varm som i helvetet, det blev strömavbrott och årtiondets åskoväder var rakt över oss gjorde ju inte saken bättre.

Jag började sluta vara på fritids, jag tyckte det var roligare att åka hem. Dessutom måste jag vid det här laget ha skaffat min första kanin. En dvärgvädur som hette Smulan.

Vi fick en ny lärare, eftersom Siv dog. Jag har för mig att hela klassen ville ha Marie som lärare, men det var det väl någon som inte gick med på. Vi fick istället Lena, och det var väl egentligen inte särskilt populärt hos någon tror jag...

Vi säger att det var här jag åkte till Kreta. Vi fick cirkla över flygplatsen i en halv evighet innan planet fick tillstånd att landa. Det var väldigt kvavt när vi kom. Sen har jag för mig att det regnade oavbrutet i två dagar. Enligt dom vi frågade hade det inte regnat så mycket på flera år. Personalen där vi brukad äta kunde prata svenska. Någon försäljare trodde vi var tyskar. Jag badade hellre i poolen än i havet.
Jag tror jag levde på frallor med ost hela veckan, och min bror började kalla mig för Noy-Noy. Och han gör det ibland fortfarande.

I sexan var det vår tur att stå för Lucia-tåget. Jag var reserv-Lucia, och behövde som tur var aldrig hoppa in istället för Johanna. Jag tyckte det verkade så jobbigt att ha den där kronan på huvudet, och sen var det väl trevligt att hon förde Lucia-traditionen vidare, eftersom hennes syster varit lucia några år tidigare.

Det var dessutom dags för klassresa (vi ville ha med oss Marie istället för Lena på den, men våra föräldrar gick inte med på det..). Turen gick till Gotland, en plats jag älskar, men det visste jag inte då. Det var en rysligt långsam båtfärd dit. När vi kommit av båten var det första någon sa "jag vill hem till Sverige", vilket kanske inte var det mest intelligenta man kan säga. Jag tror vi var där i slutet av april, eller bärjan av maj. Det var i alla fall ganska kallt. Men visst fanns det galningar i min klass som bestämde sig för att bada... 
Vi hade massor av pengar i klasskassan, så vi hade egen buss varje dag. Vi var uppe på Fårö, och vi var i Kneipbyn. Vi cyklade runt och Visby och så vidare. Sen när vi kom hem fanns det fortfarande pengar kvar så klassen fick lite fickpengar. Eller om vi fick dom innan kanske... Vi hade hur som helst varit bra på att samla in pengar.   

Sen började ångesten över att inte längre få gå i skolan ute på det idylliska Rådmansö, utan det var dags att börja åka in till Norrtälje...

Jisses vilken ointressant period det här var. Vad gjorde jag under dom här åren? Någon som vet?