HOFFIS

Just precis, här inleds historien om Hoffis. Jag kan ju inte påstå att jag minns särskilt mycket från tiden innan jag kunde gå, men jag ska försöka dra mig till minnes vad som hände under mina första 6 levnadsår... Reflektionerna dyker inte upp i någon sorts tidsmässig kronologisk ordning, det hade blivit för jobbigt att försöka fixa. 
Jag lovar att försöka göra det lite kortfattat, för jag inser ju själv att ett sådant här inlägg skulle kunna sväva ut i alla oändlighet... Men för all del, säg bara till om ni vill att jag ska utveckla något.

När jag var 6 år gammal flyttade vi ut på landet. Innan dess bodde vi i Stockholm, Hagsätra närmare bestämt.

Jag föddes den 14 februari med planerat kejsarsnitt och jag föddes därmed som Vattuman. Detta är något jag ibland ifrågasatt, det borde ju vara slump och allt sånt där. Hade jag inte fötts med kejsarsnitt hade jag faktiskt varit född i Fiskens tecken. Får några år sedan mailade jag någon sån här hokus-pokus tant och frågade om mina Vattumanska egenskaper kunde ha inslag av Fisk, eftersom jag ju skulle ha fötts där. Egentligen. Tro det eller ej men jag fick aldrig något svar...

I samband med att jag lärde mig gå hände en liten olycka. Jag antar att jag tappade balansen, och slog pannan i en kant på bokhyllan. Ni vet, sådär som små barn verkligen inte ska göra. Denna lilla händelse resulterade i en grop i min panna. Den går att se om jag rynkar pannan.

Jag försöker minnas mitt dagis. Jag tror det fanns fyra avdelningar, Tomaten, Gurkan, Rödbetan och... något mer. Jag tror min dagisfröken hette Eva, men jag är långt ifrån säkert. Kan ha varit Ulla också, eller något helt annat. På en fotografering en gång där i krokarna var jag (av någon anledning) helt förkrossad. Det enda som fick mig att tillfällit sluta gråta var när jag fick hålla i dagisfrökens nycklar. Trots att jag på bilden är väldigt ledsen är det enligt mig en av de bästa bilderna från när jag var liten. Tycker jag. Och nu menar jag liksom sådana här bilder som togs under kontrollerade former. Jag var klädd i någon vit tröja och snickarbyxor.
Sen minns jag att dagisets ytterdörr var fruktansvärt tung. Men det kan ha haft något att göra med att jag själv inte var särskilt stor.
Ungefär som att jag minns trapporna i... Bornholms fästning (?) som väldigt höga. Jag hade ju inte så långa ben...

Snickarbyxorna jag precis nämnde är förresten intressanta, för under den här perioden ville jag bara ha kjol. Jämt. Varje dag. Oavsett väder. PUNKT SLUT!

Det måste ha varit under den här perioden jag satt på en häst första gången också. Troligen var det även här jag trillade av en häst första gången. Ponnyridning är ingenting våldsamt. Om man inte som jag envisas med en galen ponny vid namn Tiger. Kanske var det här jag började gilla hästar med fixa idéer.

Innan vi flyttade ut på landet var vi ändå där på helgerna. Vet inte hur gammal jag var, men jag antar att jag fått mina (första) tänder i alla fall. Jag hade en liten rosa moppo, en liten plastmoppe med två hjul. Vi hade en liten bergknall utanför gamla garaget. Jag antar att jag välte med Moppo. Det fick förödande konsekvenser för en av mina tänder. Den slogs ut och det är därför den är sned idag. Jag har även för mig att mamma sagt att det blödde väldigt mycket...

Vi var ofta på Åland också under den här perioden. Jag har varit där hur många gånger som helst. Ibland bara med familjen, ibland med mormor och morfar, ibland med allihop, ibland med en kompis också. Jag minns att vi fiskade, besökte Geta...bergen? Getagrottorna? I Mariehamn har jag också tagit min första och enda tur i en berg-och dalbana. Och den var så liten att den knappt kan kallas det. Jag hatar karuseller.

På Åland finns för övrigt världens godaste lördagskorv (av märket Popsi), och även världens godaste chips.

Jag tror vi flyttade några gånger också. Inga längre sträckor dock, utan vi bytte väl trapphus mest...

Någonstans här togs även den bästa bilden som finns på mig. Jag tror pappa bär på mig, och jag har en vit solhatt på huvudet. En sådan där ögonblicksbild.

Och nu tog det tvärstopp i tankegångarna...