Frukostkonservativ?
Är det Wasa eller är det något pålägg? Eller någon form av filmjölk? Flingor? Reklamen går hur som helst på tv.
Jag håller strikt på mina morgonrutiner. Faktum är att jag mår dåligt om jag inte gör det. Min morgonrutin sprack ordentligt i lördags. I hus händer det att ett träd faller ner och man blir utan ström tills någon har lokaliserat det där trädet och fixat ledningen. Sånt händer. Det är störande, men bor man på landet så gör man.
Det störande med min lördagsmorgon var att strömmen försvann fem minuter efter att jag klivit upp. Jag bor i Borås. I en lägenhet. Man. Ska. Inte. Få. Strömavbrott. I. En. Lägenhet. PUNKT!
Det tyckte inte min granne heller, som ringde hyresvärden, som inte svarade. Det var ju helg. Aha, då ringer man Securitas eller vad det nu är. Det finns ju vissa saker man vill veta när strömmen försvinner. Närmare bestämt två. Det första är, när får vi tillbaka den? Den andra är, varför är den borta? Vad man egentligen inte är intresserada av att få veta, är att vi har strömavbrott. Det VET vi redan. Nämligen.
Denna bugg i min morgonrutin innbar att jag inte kunde koka vatten till mitt te. Jag kunde inte göra min smoothie. En macka och ett glas juice blev min frukost. Därmed var hela min förmiddag förstörd. Och därmed även min eftermiddag.
Sedan förstår jag mig inte på er som säger att ni måste ha en hel timme på er på morgonen, för att ni ska hinna äta frukost och duscha.
Innan jag fortsätter vill jag klargöra att jag inte är särskilt morgontrött. Däremot är jag rysligt långsam på morgonen.
En timme. Vad sjutton hinner man med på en timme? Jag skulle kunna ägna en timme bara åt min frukost. Nej, det tar inte en timme att äta den. Det är principen. Morgonstress är det värsta jag vet.
Jag har oftast min första föreläsning kl 10. Om jag skulle gå i raskt takt skulle det ta mig ungefär 15 minuter att gå bort till Högskolan. Om jag vill vara i god tid, låt säga en kvart innan jag börjar, behöver jag gå runt 9.30. En timme. Det skulle innebära att jag gick upp runt 8.30. Rena drömmen för de flesta, skulle jag tro.
När jag kliver upp? Hm, det gör jag redan 7.30... Med lite otur (för mig) senast kl 8. Och då har jag duchat kvällen innan och det enda smink jag använder är mascara (vilket innebär ungefär 15 sekunder. Att få upp håret på huvudet tar längre tid).
Är jag bara dum eller har jag en plan? Jodå. För det första vill jag som sagt inte stressa. Jag vill kunna sitta i pyjamas och äta frukost. Titta på nyheterna. Packa ner det som jag med största sannolikhet tog ut ur väskan kvällen innan. Bestämma vad jag ska ha på mig. Hinna gå på toa. Leta fram ett paraply (ni vet, västkustskt väder..) Dubbelkolla att lampor är släckta, spisplattor avstända, kyl och frys inte öppna samt dubbelkolla att jag låst dörren. Ja, jag är lite paranoid, ni skulle se mig de gånger jag ska åka hem...
Sedan går jag faktikst inte vid 9.30. Jag brukar gå runt 9.15. Varför då? För att jag avskyr att stressa (om jag sedan kommer iväg kl 9.15 som planerat är en helt annan historia). För att jag vill hålla mina vänner som kommer tidigare sällskap. För att jag vill sitta och prata innan vi börjar.
Ni entimmesmännsikor, ni är inte så långsamma som ni tror. Jag vill ha det dubbla på morgonen. Jag inser ju så klart att om jag någon gång kommer börja kl 07, eller 08 för den delen, och ska pendla i en timme, måste jag kanske ompröva det intelligenta med mina morgonrutiner. Kl 07.00. Då skulle jag gå vid 06.00.
Jag är inte helt säker på att jag vill gå upp kl 04 varje vardag...
