HOFFIS

Jag har tagit upp det med några redan. Jag är ca 173 cm lång. Det gör mig oftast ungefär lika lång eller möjligen längre än de jag umgås med. Eller jobbar med. Så här är det i min värld. Numera har jag en viss förståelse för folk som är korta. Och jag begriper inte hur dom gör! sedan igår har min bubbla där jag är "så lång som jag är" blivit lite... eh, det är ju en bubbla, så den har väl blivit lite... hm, utblåst? Hur som helst. En timme på jobbet med Loman och Adam och jag insåg hur kort jag är. Eller snarare hur långa dom är. Jag är faktiskt inte van att behöva vända upp huvudet för att titta på folk. Jag har ju träffat dom förut! När de var två stycken verkade dom mycket längre, av någon anledning. Och jag kände mig kort! En helt ny upplevelse.

Camilla är inte jättekort, men hon är ju inte heller att betrakta som särskilt lång. Min moster är nog kortare. Och min gammelfarmor var ännu kortare. Nu vägrar ju Liten avslöja hur många cm över marken hon mäter, men i jämförelse med vissa av mina släktningar, min mormor inräknad, kan hon nog känna sig lite lång, i det närmaste som "alla andra". För min moster är liten. Min mormor är liten, och det har dom varit sedan jag passerade dom i längd (för ganska många år sedan). Och nu är plötsligt JAG liten. Det ligger en hund begraven här någonstans...