Tillbaka till dåtiden
Ni vet, sådär som man brukar beskriva små barn på julafton? Leende och med glittrande ögon? Ungefär så kände jag mig igår kväll, ty jag gjorde en liten tidsresa.
Det var ju Idol. Och MINA gamla idoler var ju där. Pojkband är ju himla smörigt men samtidgt lite myspys. Och Westlife var ju tillsammans med BSB mina favoriter för en massa år sedan. Westlife var ju precis vad dom alltid varit. Samtidigt som dom var något annat.
Dom är äldre. Alla är väl gifta/har stadigt sällskap. Dom är ju förstås bara fyra, eftersom Bryan hoppade av och gjorde solokarriär med hjälp av två "nästan-hits". Tydligen bor han i Australien nu. Sen är dom väl säkrare på sig själva, kan lite mer svenska, smörar för låtskrivare osv.
Annars är allt som vanligt. Shane är fortfarande den som inleder, avslutar och sen tillsammans med Mark fyller låtarna med text där i mitten. Nicky (som trallar i refrängen) ser inte ut att ha åldrats en dag, och är fortfarande den som svarar på frågor. Kian (som också trallar lite i refrängen) har idag, precis som för sisådär 10-12 år sedan, hemsk frisyr. Allt är precis som vanligt. Är det inte fantastiskt?
Appropå pojkband var tydligen BSB på Hovet igår. Brukade inte dom fylla Globen? Hur som helst blev dom sågade. Hade inte åldrats med värdighet tydligen. Är dom här artisterna som återkommer liksom i behov av pengar, eller är det något annat? En kombination av båda så klart.
Men alltså. När jag var i den här åldern (den ålder jag inte riktigt kan precisera, men någonstans mellan 8-15 kanske?) lyssnade jag ju på BSB, Westlife, 5ive, Boyzone (inte så mycket, men det hände), A1, Blue och så vidare. Vad lyssnar folk på idag? Jag har ingen koll. Vad är dagens pojkband? Lyssnar alla små barn på Jonas Brothers och Tokio Hotel när dom inte ägnar sig åt att dyrka Idol-Erik? Eller är jag efter i utvecklingen? Är dagens barn inte lika insnöade som min generation var?
Förresten, en helt annan sak. Alla borde om inte titta, så åtminstone slötitta på NCIS Los Angeles. Bara för citatens skull. Den här veckan var det något om att sociala nätverk, såsom Facebook, enbart är till för socialt missanpassade och socialt handikappade och mindre begåvade personer som är rädda för vanlig kontakt.
Eller något åt det hållet. Är inte det sant så säg?
