HOFFIS

Strålkastarna lyser upp i mörkret. Det duggregnar och jag småfryser. Läktarna är i nästan tomma, det är jag och några till. Nere på gräset springer 22 personer omkring. Det är en ojämn kamp. En av dessa 22 ser ut att jobba för hela sitt lag. Det verkar jobbigt. Han hör dessutom inte hemma där. Det känns inte så. Ändå står och faller allt med denna person. Det blir inte platt fall, men det blir förlust. Han står med händerna i sidorna och stirrar upp i mörkret. Dom andra går därifrån. Jag går ner mot honom. Ger honom en kram och talar om att han var toppen, även om dom andra tyvärr inte var det. Han ler snett. Sen går vi därifrån. Men vi träffas aldrig igen.

Drömmar är så jäkla knäppa. Först och främst ska det sägas att jag väldigt sällan kommer ihåg vad jag drömmer. Oftast minns jag det senare på dagen, när jag läser något, ser något eller hör något som har med den bortglömda drömmen att göra. Ser jag något om Holland kan jag drömma om tulpaner, läser jag en bok kan jag drömma om ubåtar. Detta kommer jag ofta på i efterhand. Och jag minns mycket sällan vad drömmen om tulpaner och ubåtar handlade om mer än just tulpaner och ubåtar.

Jag behöver inte tänka på tulpaner för att drömma om det. Det kan vara något jag noterat i förbigående. sen skapas en väldigt konstig dröm när jag sover, helt utan verklighetsförankring.
Så är det i det här fallet om en sen kväll på en kylig läktare i duggregn.

Sanningen är ju den att jag har aldrig varit i England, även om jag hoppas att jag kommer åka dit någon gång. Jag har aldrig suttit en sen, regnig kväll på folktomma läktare och sett en ojämn kamp mellan två (för mig okända) fotbollslag. Troligen kommer jag heller aldrig att göra det.
Ska jag åka till England kommer jag i först hand satsa på London, inte Liverpool (oklart var jag befann mig i drömmen, jag har faktiskt ingen aning). Något som heller definitivt aldrig kommer hända är att jag befinner mig någonstans på planeten, en sen kväll i dåligt väder på en läktare, tittar på en väldigt ojämn fotbollsmatch med två okända lag och vid slutsignalen går ner och kramar om en inte fullt lika okänd fotbollspelare och säger att han var toppen även om hans (i det här fallet okända) lagkamrater inte var det. Låter det troligt eller? Knappast. Inte blir det troligare av att den här fotbollsspelaren naturligtvis oftast spelar inför minst 40 000 personer. Visserligen i regn eftersom vi pratar om England, men hur som helst.
Vi har fortfarande problemet som handlar om vad jag skulle göra på okänd plats på en okänd läktare i dåligt väder tittande på två lika okända fotbollslag.
Det andra problemet är, vad sjutton Steven Gerrard skulle göra på okänd plats på en okänd fotbollsplan i dåligt väder spelandes en fotbollsmatch mellan två dåliga lag, utan att tillhära något av dom?
Och varför i hela världen skulle jag prata med honom?

Detta är för mig ett mysterium. Men, vi har den där lilla obetydliga detaljen kvar. Igår kväll på Sporten på tv4. Liverpool hade vissa problem hemma mot Wolverhampton. Det redogjordes för en del missade målchanser, ända tills... Jag tänkte "Steven Gerrard gjorde mål".
Och det var precis det dom sa. För visst gjorde han mål (i 62:a minuten).
Jag glömde bort detta så fort jag hört det, men jag antar att det var orsaken till att jag drömde en konstig dröm om en Liverpoolspelare.

Det är ju förskräckligt. Jag håller ju faktiskt på Arsenal.