HOFFIS

Jag var scout. Det minns jag. Varje gång (nästan) jag är ute och går passerar jag huset där Borås scoutkår huserar. Jag ler varje gång. Scouterna var emellanåt ganska kul. Ibland var det dödligt trist. Jag vet i alla fall att vi höll till i en missionskyrka, och att det ofta var väldigt, väldigt kallt på övervåningen. Vi hade gröna skjortor. Eller alltså, vi ägde gröna skjortor. Jag använde min väldigt, väldigt sällan. Jag gillade den helt enkelt inte. Däremot gillade jag den här man har runt halsen. Jag minns inte alls vad man kallar den, men det är inte sjal. Jag hade även en kåpa, en sån här plastmugg. Men jag använde även den väldigt, väldigt sällan. Jag minns att vi skulle batikfärga en gång, och att en kompis försökte sno mitt örngott. Mörkerspråningarna var roliga. Om man hade en ficklampa. Vi sjöng och vi tävlade om vem som kunde göra flest knopar, eller knutar, på kortast tid. Min kompis Johanna vann alltid. Jag tror det beror på att hennes mamma var ledare. 

Själv minns jag idag inte så mycket. Jag minns den vanliga knopen, rå.... hm, hur det nu stavas. Fast enligt wikipedia heter den jag tänker på kärrningknop. Det tror jag inte på. I efterhand har jag blivit ganska bra på dubbla halvslag också. Något jag aldrig lärde mig var... hm, jag minns inte namnet. Kan ha varit en pålstek, men jag är långt ifrån säker. Den gjordes hur som helst genom att man hade en sjö, ett sjöodjur, ett träd och en prinsessa. Odjuret kommer upp ur sjön, tar prinsessan, och dyker ner. Något sådant var det.