I am home.
Åtminstone i några dagar. Jag hade faktiskt tänkt vara duktig och skriva något igår, men jag var tvungen att prioritera en trasig nagel. Inte för att det på något sätt är en nationell katastrof i min värld, men det är sjukt irriterande när det händer.
Alltså ska vi diskutera det faktum att jag faktisk gillar att flyga. Till viss del. Igår blev vi lite sena när en lampa blinkade och tydligen upplyste piloten om att det var något fel på en vingklaff. Och så kan vi ju inte ha det. Självklart inte. Men ett flygplan som är fullt med folk och som inte startat, är ingen trevlig upplevelse. Det är som att stoppa in för många studenter i ett för litet klassrum en solig dag. Och det går inte att öppna fönstren.
Sedan har vi det lilla problemet med själva starten. Det är faktiskt lite obehagligt. Om det sedan beror på vinkeln på planet eller tanken om att en bit metall på massor av ton inte borde kunna lyfta, låter vi vara osagt. Är man väl i luften är det inga problem, höjden är heller ingen fara. Om det inte skakar för mycket. Landingen är också helt okej.
Det som är lite kinkigt är när man svänger. Jag undviker alla karuseller som snurrar och rör sig fortare än ett Parishjul. Ett plan som svänger (och nu menar jag svänger, inte ett litet gung bara) får mig att må dåligt. För dom som aldrig flugit eller bara inte kan föreställa sig känslan så är det ungefär som att sitta i en snurrande bubbla. Föreställ er att ni sitter i en bubbla. Du kan inte se ut genom bubblan mer än några få små fönster. Plötsligt börjar bubblan långsamt... vända sig. Du ser ut att buubblan rör sig, men du känner det inte. Det är egentligen bara sikten som gör att du vet om att bubblan rör sig. Detta är jobbigt. Tycker jag i alla fall. Det kan ju hända att somliga tycker att det är mer jobbigt att bara befinna sig 10.000 meter upp i luften.
Att befinna sig 10.000 meter upp i luften har jag inga problem med. Igår började jag fundera på hur det skulle vara att hoppa fallskärm. Jag övervägde om man faktiskt borde testa, men kom snabbt fram till att det här med att kasta sig ut från ett flygplan inte är min grej. Bungy-jump däremot skulle jag vilja testa. Jag är säker på att jag skulle tycka det var roligt. Lika säker på att jag skulle tycka det var roligt, är jag säker på att jag aldrig skulle göra det. Jag tror helt enkelt inte att det här med att kasta sig ner från t.ex. en bro och hoppas att linan håller är min grej. Heller.
Alltså ska vi diskutera det faktum att jag faktisk gillar att flyga. Till viss del. Igår blev vi lite sena när en lampa blinkade och tydligen upplyste piloten om att det var något fel på en vingklaff. Och så kan vi ju inte ha det. Självklart inte. Men ett flygplan som är fullt med folk och som inte startat, är ingen trevlig upplevelse. Det är som att stoppa in för många studenter i ett för litet klassrum en solig dag. Och det går inte att öppna fönstren.
Sedan har vi det lilla problemet med själva starten. Det är faktiskt lite obehagligt. Om det sedan beror på vinkeln på planet eller tanken om att en bit metall på massor av ton inte borde kunna lyfta, låter vi vara osagt. Är man väl i luften är det inga problem, höjden är heller ingen fara. Om det inte skakar för mycket. Landingen är också helt okej.
Det som är lite kinkigt är när man svänger. Jag undviker alla karuseller som snurrar och rör sig fortare än ett Parishjul. Ett plan som svänger (och nu menar jag svänger, inte ett litet gung bara) får mig att må dåligt. För dom som aldrig flugit eller bara inte kan föreställa sig känslan så är det ungefär som att sitta i en snurrande bubbla. Föreställ er att ni sitter i en bubbla. Du kan inte se ut genom bubblan mer än några få små fönster. Plötsligt börjar bubblan långsamt... vända sig. Du ser ut att buubblan rör sig, men du känner det inte. Det är egentligen bara sikten som gör att du vet om att bubblan rör sig. Detta är jobbigt. Tycker jag i alla fall. Det kan ju hända att somliga tycker att det är mer jobbigt att bara befinna sig 10.000 meter upp i luften.
Att befinna sig 10.000 meter upp i luften har jag inga problem med. Igår började jag fundera på hur det skulle vara att hoppa fallskärm. Jag övervägde om man faktiskt borde testa, men kom snabbt fram till att det här med att kasta sig ut från ett flygplan inte är min grej. Bungy-jump däremot skulle jag vilja testa. Jag är säker på att jag skulle tycka det var roligt. Lika säker på att jag skulle tycka det var roligt, är jag säker på att jag aldrig skulle göra det. Jag tror helt enkelt inte att det här med att kasta sig ner från t.ex. en bro och hoppas att linan håller är min grej. Heller.
Skriv något!
Trackback
