HOFFIS

Ni vet den där känslan som kan infinna sig. Man är förbannad men vet inte vad man ska göra av sin ilska. Man är förbannad på något som man egentligen inte kan göra så mycket åt, utan bara leva med. Eller i alla fall genomlida. Den där känslan som kan få rummet man sitter i att krympa ihop till ett pyttelitet utrymme där man bara inte får plats. Men letar efter platser att göra av sig själv, men man hittar inget. Känslan av att man vill slå till något, hamra på något, ha sönder något. Eller bara trötta ut sig fullständigt genom att ge sig ut och springa en mil (eller i mitt fall, en kilometer i alla fall). Känslan av att inte få bra svar på frågor man ställer. Att inte få fram det man vill. Att bli missförstådd eller ignorerad.

Du är arg för att du ogillar något. Du ogillar något du inte kan påverka. Det faktum att du inte kan påverka det du ogillar gör dig bara ännu mer förbannad. Precis så känner jag mig exakt nu.