Folk ser inte mig som jag ser mig själv. Tydligen.
Klockan är 8.30 och jag passerar under järnvägen precis som jag gjort de senaste dagarna. Jag har joggningskor, leggins, shorts, fotbollstrumpor, fleecejacka och lurar i öronen. En man säger något när jag passerar, men jag hör inte vad. Jag är artig och stannar naturligtvis och frågar vad han ville. Han ser lite skum ut. Han undrar om jag har en cigarett. Förlåt mig, ser jag ut att ha en cigarett eller? (det sa jag så klart inte, jag sa bara nej och gick vidare). Men allvarligt. Visst finns chansen att jag skulle haft det (eh?) men jag är av åsikten att folk får skaffa sina egna cigaretter. Även om jag hade varit rökare. Vilket jag ju inte är. Inte kommer att bli. Men visst, hurtiga morgonmänniskor i joggningskor har alltid med sig cigaretter. Absolut.
Skriv något!
Trackback